Hej allesammans,

Min man var och hälsade på här ett tag från och med nyår, det var så kul..

Eller man kanske ska säga skönt istället..

Jag menar jag hade ju inte sett honom på 5 månader, men men.

Tiden han var här gick för fort, vi var tillsammans hela tiden men ändå gick det för fort.

Men i alla fall nu är han tillbaka i Tyskland och väntar på sitt visum här i Sverige och rätten att vara med mig och med sin dotter (som föds i maj), han ska också jobba för att vi ska få mer pengar till bebisen och grejjer..

Förresten jag har fått egen lägenhet igen, i kungsängen, jag ska till upplands-brohus på tisdag och skriva på kontraktet sen så blir det flytt sista januari eller första februari..

Det ska bli så bra att få ha min egen lägenhet, så skönt att slippa bo med mamma, jag menar skitsnällt och så att jag får bo här men det är trångt, jag sover ju på golvet i vardagsrummet.

Och dessutom har jag ju en liten tjej i min mage en sådan som faktiskt behöver sin egen familj under ett och samma tak, och det är ju inte möjligt som det är nu...

Det var allt för denna gång, hoppas ni blir glada för det lilla jag skriver..

Hej allesammans jag vet att jag inte skrivit på länge men nu tänkte jag att det var dags, jag är hemma från Tyskland sedan 2 månader ungefär..

Det är verkligen jobbigt att vara hemma, ensam, men på +-sidan jag är gravid igen...

Jag är gravid med min älskling Jalal, och den här gången kommer allt att vara anorlunda, jag menar jag är lycklig med Jalal, jag älskar honom, vi kommer att vara tillsammans med barnet, jag blir inte själv och utan varken barn elller man denna gång!

Yaay!!!!!

Men det att han är i Tyskland, det är verkligen skitjobbigt, men i och för sig han är där för att han söker visum i Sverige, han söker jobb så att han kan skicka hem pengar till mig för att köpa babygrejjer..

Och dessutom jag bor fortfarande hemma hos min mamma för att jag inte fått min lägenhet ännu, men det ordnar sig väl snart, det är på gång i alla fall..

Finns bara en sak kvar att göra och det är att be till Allah om hjälp att allting ska bli okej

Inshallah det går!

Jaa idag började ramadan, det är redan lite jobbigt faktiskt..

Jag är lite hungrig och väldigt törstig, men jag kommer inte äta eller dricka något nu, inte förrns 20.30 ikväll..

När solen har gått ner..

Men detta är bra för mig, jag kommer ihåg Allah bättre och mer, jag tänker på dem föräldrar och barn i fattiga länder, dem som inte har mat eller vatten..

Jag tror att det kommer bli bra. Jag tror nog att jag kommer klara detta galant..

Med Guds hjälp klarar vi allt!

Inshallah...

Det är så underbart här, varför kom jag inte hit förr?

Varför var jag tvungen att vänta i fyra år, jag kunde ju ha åkt direkt när jag var 18...

Jag ville ju åka hit, jag har ju jämt velat det...

Jag fattar inte, men men..

Å andra sidan om jag inte hade väntat hade jag säkerligen inte hittat denna undersköna lilla prick även kallad Jalal! Jag älskar honom verkligen, mer än jag någonsin har älskat någon annan!!!!!

Om jag inte hade hittat honom då vet jag inte vad jag skulle ha gjort, kanske törstat ihjäl mig på kärlek..

Igår var vi och simmade här i Ilmenau, men en kostig sak, dom har en sjö ganska nära var Jalal bor..

Det är inget fel på den sjön, men man får ändå inte simma där..

Soo strange!!!

Men i alla fall vi var där och simmade, skitkul, det fanns två pooler (Utomhus) en med hopptorn i ena änden och vanlig simbassäng i andra änden..

Och en pool med barnhörna i ena änden och stor rutchkana i andra änden..

Vi var där i poolerna ungefär två timmar och sen gick vi upp och lade oss på våran plats i solen..

En sak till, det mesta här är så billigt, tex. har jag sett en t-tröja för 30 sek och bxor för 50 sek, sooo cheap...

Jaa nu är jag här, äntligen får jag vara i hans famn...

Jag kom hit igår (11/08) och då mötte han mig på flygplatsen i Berlin..

Vi stannade i Berlin hela natten och så åkte vi hem till honom i Ilmenau tidigt imorse (typ 5.48)

Jag är så glad att vara med honom att jag inte vet vad jag ska ta mig till!!

Vilken snygging va??

Jaa, det som hände förra veckan gjorde mig inspirerad till att göra något åt detta helvete jag lever i

(alla dessa val jag gör som är helt fel)..

Så jag registrerade mig på muslima.com, med planen att hitta någon att så småningom bli förälskad i den rätta!

Men det hände sig att jag redan har hittat honom (Inshallah), han heter Jalal, kommer från Marocko men bor i Tyskland, han är 26 år och förälskad i mig..

Och på tisdag reser jag,

Jaa jag ska till Tyskland! Det känns rätt denna gång, jag vet att det har gjort det alla andra gånger också, men Inshallah nu är det rätt!

Okey till alla er som undrar,

Mohammed ringde till mig härom veckan och sa att han inte kunde leva med mig längre.....

När jag frågade varför så sa han att han hade gått till migrationsverket för att fråga om det var okey för honom att åka tillbaka till Libyen nu för att skriva under alla papper som tillät oss att gifta oss enligt svensk lag, men att dem hade sagt till honom att eftersom din fru (alltså jag) inte har någonstans att bo eller att hon inte har ett jobb så kommer inte du in i Sverige igen..

Ja visst det där fattar man ju, men sen så sa han också att han därför har bestämt sig för att glömma mig och gå tillbaka till sitt gammla äktenskap...

JA gott folk, ni läste rätt han är GIFT på Malta, han har till och med en son där...

Då fattar ni att jag slängde ur mig "Mohammed go to hell!" direkt, och sen dess har jag inte haft en enda tanke på honom eller något gällande honom...