Hur ska jag göra?

Hur ska jag fixa detta?

Han var hos mig i förrgår, vi myste ju ganska länge, vi var på mitt och Rizgar's gamla ställe i skogen...             

Vi låg på berget, kysstes och kramades! En bra stund, han sa så många gånger att han älskar mig.....                                          
                       Han säger jämt att han vill leva med mig för-alltid!  Varför känns det då såhär?

 Det känns som att jag inte kommer vara trogen när han är i Libyen! Det känns som att jag kommmer hitta en annan kille, en annan att förälska mig i ganska snart... 

Och när jag gör det kommer jag säkert att lämna Mohammed, för att jag vet inte vad jag gör när jag väl är förälskad!

Jag vet I alla fall en sak jag gör och det är att se allt det negativa med Mohammed och jämföra det med det possitiva hos den andra, och då vinner den andra lätt!

Men det jag borde göra är ju att se ALLT det possitiva med Mohammed och det possitiva hos den andra,

för då blir det jämt eller så vinner Mohammed STORT!!!!!!                                       
               Och innerst inne så vill jag ju att Mohammed vinner

Ucsh vilket dillema

Vad ska jag göra???

HJÄLP MIG ALLAH

Är jag Emo?  

Jag tror det!

Eftersom jag är så här jävla bunden till alla mina pojkvänner...

Det har jag ju alltid varit..

Jag vet bara inte varför, jag menar med mig och Sharup var det så, jag ville inte släppa honom...

Med mig och Rza var det samma sak, och nu med Mohammed!

Det känns som om jag inte ens kommer kunna låta honom åka till Libyen för att jag kommmer sakna honom för mycket..... Eller också kommer jag att vara otrogen för att jag glömmer hur jäkla otrolig och speciell han är!

Det känns som om jag kanske kommer att glömma honom helt, och gå vidare med någon annan helt enkelt.........

Jag vet inte, ucsh det är så jobbigt allt det här! Jag älskar ju honom så JÄVLA mycket, jag vet fan inte vad jag ska göra snart.....

Allah hjälp mig, ge mig styrka att klara detta...

Allah du som förstår allt, du som har makten att förändra..

Snälla med din hjälp blir jag en bättre människa än den jag varit

Bismillah!

 Alltså gud vad snäll Sharup har blivit då, så fort han fick höra om mina ekonomiska problem

(att jag inte ens har mat på bordet, osv..)

så erbjöd han sin hjälp... Han sa att han ville ge mig lite makaroner, och jag trodde såklart att han menade ett halvt paket eller så.. Men icke sa Nicke!

När vi hade pratat ett tag kom vi fram till att vi skulle träffas på stationen om några timmar, för vi ville att Willie skulle få sova ett tag i alla fall...

Så när vi lade på gick jag för att göra mig iordning för dagen, sminka mig och så... J

ag hann till och med prata med Mohammed en bra stund och gråta ögonen ur mig eftersom han inte var med mig....

Men i alla fall när jag nästan var klar så fick jag ett SMS där det stog att dem var påväg, så jag skyndade mig att göra det sista och sen nästan sprang jag ner till stationen för att möta dem..

Väl där hittar jag en leende och glad pappa med våran alltid lika glada lilla son, jag gick direckt fram till Willie tog upp honom i famnen tryckte oss nära varandra och kysste honom på kinden. Sen gick jag fram till Sharup kramade om honom och satte mig för att prata

(med Willie som ett vilddjur, fortfarande i min famn).....

Efter ett tag kommer påsen fram och det visar sig att han har HANDLAT till mig (inte mycket men ändå): 1 kg makaroner, en dricka, ett paket mariekex och han hade till och med tagit med sig lite saft och kycklingcurry som han lagade i tisdags...

Mmm,vad han är snäll!

Lite senare samma dag så träffade jag  Mohammed när jag var på väg hem från Kati, Han hade också en påse med sig...

Vi gick och satte oss på vårat vanliga ställe för att mysa lite (trodde jag), det visade sig att han hade mat med sig.....

Grillad Kyckling,

Mmmmmmmmmmuuuuuummmmmmmaaaaaaaaaaaaaaaaaa....

Så min dag kunde verkligen inte bli bättre!!!!!!

Shokran Allah!

I tisdags gifte vi oss, på muslimskt vis.. Ohh shit vad nervös jag var, när vi satt där i soffan medd imanen, Abdu, Sandra, Rabi, och Said så var jag så nervös att jag skulle säga fel... Men det gjorde jag som tur var inte! Fast vi har inga ringar ännu, det ska Mohammed fixa när han åker till Libyen på intervju om giftermålet..

Vi ska nämligen gifta oss på svenskt vis också, För att han ska få lättare att få papper här, vilket innebär att han får jobb, och jobb innebär pengar till att hyra en egen lägenhet!

Ja jag gick mitt i natten...

Men det var ju bara för att han är så stressad av allting; dels är det ju det här med Abdu's bror som dog i går, dels är det att jag inte fick ut mitt personbevis snabbt nog och dels är det att vi inte har någonstans att bo ännu....

Ja visst jag förstår honom, på alla sätt och vis, men han behöver väl inte vara otrevlig för det? Eller å andra sidan så skulle nog jag också vara sådan, Men kanske inte mot honom...

Hm jag vet inte!

Jag är i alla fall inte arg på honom jag vill bara lämna honom ifred ett tag. Om jag är där skulle jag väl irritera honom ännu mer! För jag kan ju inte hålla händerna borta från hans UNDERBARA kropp...........

Åhh Gud vad jag älskar min man!!!!! Ana behabek Mohammed Ahmed Mukhtar BozBoz....

Habibi behabek! Ante jameel!!!

Assalamu alaykum!

I natt har jag varit hos Zandrella, Aburauf och Muhammed..

Det var kul.

Jag sov där istället, jag menar det går inte att vara hemma ju! Med en mamma som tycker att man är knäpp bara för att jag bestämt mig för att bli muslim.

Men egentligen, vad är det för fel med det? Får inte jag leva mitt eget val i mitt eget liv?

Zandrella är ju också muslim, hon har också konverterat, hon gjorde det före mig så hon har varit bättre människa mycket längre än vad jag har..

Jaha på måndag fixar jag och Muhammed papper så att vi kan gifta oss, det  ska bli såååååååååååå skönt av tillhöra honom resten av livet! Jag älskar honom verkligen, mer än allt annat

(kanske inte mer än Allah, men på ett annat plan)

han är den person jag ska leva med!

Han är den finnaste någon kan kan få, och nu har jag fått honom,

SHOKRAN!

Jaa då har jag gått och blivit muslim då, idag....

Gud vad skönt det känns..

Jag menar allt dumt jag någonsin gjort har jag nu renats ifrån. Alla jag möter säger Grattis, alla utom min egen mamma..

Hon tror att jag har blivit hjärntvättad.

Snarare tvärtom, ellerhur?

Jag älskar i alla fall detta livet så jag bryr mig inte om vad hon tycker!

SKÖNT!!!!!!!!!!!!

Thank you Sandra...

Tack för att du finns gumman du är guld värd!

Utan dig vet jag inte vad jag skulle göra... Jag skulle inte må lika bra som jag gör nu i alla fall!

I love ya girl!